Väljer du att se mig eller väljer du att vända dig bort ?

Sagt och gjort så började jag och min man åka ut på nätterna med kaffe och smörgåsar ,till en början var det svårt att få kontakt med de hemlösa vi träffade på våra rundor . Det var inte bara att ställa sig och bjuda på kaffe , många var reserverade och funderade vad vi gjorde där ! Några valde att inte prata med oss och andra trodde att vi var där för att ställa till problem .

– Jag trodde ni sökte bråk , din man ser ut som en tuff kille och jag väntade på att det skulle bli tjaffs !

Ja vad säger man när man hör detta?

Jag log och tänkte att nog har vi alla våra fördomar oavsett vilka vi är . Men efter några rundor ut på stan så började de att känna igen oss .

-Jasså ni kommer nu ,satt och tänkte om ni skulle komma ,har längtat hela dagen efter kaffe !

Är ord som värmer ,för vi vet att för många så betyder våra rundor jätte mycket ! Inte bara att man får nått i magen utan även att vi tar oss tid att prata , att se människan bakom hemlösheten !

Men det finns en man som absolut inte velat ha någon kontakt med oss ,han väljer alltid att tacka NEJ ,spelar ingen roll om vi försöker så är det alltid ett NEJ !

Så jag och min man bestämde oss för att ackseptera hans ovilja till det vi gör ,att ackseptera hans NEJ !

Men så efter nästan två månaders nattliga turer på staden så händer något . I stället för att välja att gå en omväg runt oss så väljer han att gå förbi oss . Min man uppmärksammar detta och hälsar på han och får ett hej till svar . När han sedan väljer att sätta sig nära fast ändå på avstånd så tar min man tillfället och erbjuder kaffe . Han svarar nej tack men min man ger sig inte ,utan häller upp en kopp kaffe och ger han ! Om vi säger så här :

så innan vi åkte hem så hade han både druckit kaffe ,ätit smörgås och tagit emot ett matpaket 🙂

Både jag och min man tittade på varandra och log ,för på något sätt lyckades vi med det som vi tänkte skulle vara det omöjliga !

Klart han spanat in det vi gör och funderat hur länge vi tänkte hålla på med det vi gör .Han är som alla andra där ute van att bli sviken ,en besvikelse som kan leda till att man väljer att tacka NEJ !

För frågan är : står du kvar även imorgon eller väljer du att inte stå kvar ?väljer du att se mig eller väljer du att vända dig bort ?

Tidningen: Fembarnsmamma serverar kvällsfika på tågstationen

Det brukar talas om julstress men för fembarnsmamman Danisa Atterhagen verkar tiden räcka till även för människor utanför den egna familjen.
När hon inte jobbar natt söker hon och maken upp Sundsvalls hemlösa för att bjuda på kaffe och mackor.
– Får man något varmt i sig känns inte kylan lika svår, säger hon.

I parets villa så förbereder man inför kvällen. Strumpor, mössor och vantar är det som ofta behövs.

Navet är en av de platser som Danisa och Mikael ofta besöker på kvällarna. Med kaffe och mackor i ryggsäcken så kan de kanske i alla fall hjälpa någon att stilla sin hunger för natten.

Fembarnsmamma serverar kvällsfika på tågstationen

En alldeles vanlig decembernatt vid 24-tiden har åtta män sökt sig till tågstationen i centrala Sundsvall. Några halvsover sittandes, en man som inte kan svenska lutar överkroppen mot en medhavd kartong.

Idén om att åka ut och bjuda hemlösa på fika nattetid föddes under samtal som Danisa Atterhagen hade med sina kollegor inom äldreomsorgen i Sundsvall.

– Någon sa att man skulle kunna göra något så enkelt som att åka ut med kaffe och mackor. Nu samlar vi också in kläder och stickar sockor, mössor och tröjor som vi tar med oss ut, säger hon.

Det är oftast Danisa och maken Mikael som står för den uppsökande verksamheten.

– På dagarna finns Slink in och soppköket. Vi vill fylla behovet som finns när de har stängt och det handlar bara om medmänsklighet. Engagemanget är varken politiskt eller religiöst. Jag tycker inte att det ska behöva finnas hemlöshet i Sundsvall, säger Danisa Atterhagen.

Jonny är en av de hemlösa som Danisa och Mikael börjar prata med på stationen och som berättar om sina framtidsdrömmar.

Han vill studera och är klar över vad han vill arbeta med.

– Det här är inget liv. Jag skulle inte ens önska min värsta ovän att ha det så här, säger han.

Paret Atterhagen har fem barn som är mellan sex och arton år och även de hjälper till, exempelvis med att sticka halsdukar.

– Vi slog nyligen in 25 julklappar till barn som vi lämnade till projektet Själavärk. Jag tycker det är viktigt att barnen får lära sig hur det ser ut och att inte alla har samma förutsättningar, säger Danisa.

Men det är bland kollegorna inom omsorgen den mesta kraften finns. Några ordnar med fika, andra stickar, några skänker kläder och har vänner som skänker mera kläder.

– En del tänker nog att det måste vara stort, men det räcker ju med något litet, som att köpa en limpa på Ica och bre några mackor, säger hon.

Vid busstationen brukar det vara glest med folk sent på kvällarna, det är på tågstationen de flesta söker skydd mot decemberkylan.

– Vi brukar mest prata om alldagliga saker. Jag frågar inget men vill något prata så gör vi det.

En kväll när hon var ute var det bara en man som var vaken. Innan hon gick lämnade hon kvar de medhavda smörgåspaketen.

– Han skulle dela ut dem till den andra sedan. Han var väldigt tacksam.

Danisa Atterhagen är mån om att försöka ingjuta förtroende och hon känner en viss oro över att den här tidningsartikeln ska få människor att tro att hon vill framhålla sig själv på andras bekostnad.

Samtidigt tycker hon det är viktigt att man inte blundar för de sociala problemen som finns. Bänkarna i stationsbyggnaden är byggda så att ingen ska kunna ligga på dem och om någon sträcker ut sig på golvet kommer vakterna och säger till.

– Det är en hård miljö. Skulle man gå ut i en skolklass och fråga om någon planerar bli hemlös i framtiden är det förstås ingen som svarar ja, men saker och ting kan hända i livet som gör att det blir så ändå, säger Danisa Atterhagen innan hon på nytt öppnar den tunga träporten mot en verklighet som ingen anser borde finnas.

/Via ST.nu

Rätten till sin personliga integritet !

Den personliga integriteten är otroligt viktig för oss alla ,det är den som bestämmer vad vi vill dela med oss till andra ,hur nära vi vill komma en annan människa  .Jag jobbar som uska och i min yrkesroll så är det otroligt viktigt att man ser på hela människan som man vårdar ,ser människan bakom sjukdomen, vi får inte kränka och utöva makt ! Alltid respektera människans integritet och bemöta med värdighet .

För mig och min man så har vi alltid i avsikt i våra möten med de hemlösa, vara att bevara deras personliga integritet . Att ge dessa människor respekt ,för i vardagens alla timmar så möts ofta dessa människor med förakt . Folk som vänder bort blicken,folk som har förut fattade meningar !Folk som visar med sitt kroppsspråk att de ser ner på dessa samhällets skam fläckar !

Som ni flesta vet så var vi i tidningen före jul , vi berättade vad vi gör på natten ,hur vi söker upp hemlösa och erbjuder dom värme ,värme som inte bara innebär kaffe och smörgåsar . För som sagt att ge fika tar några minuter, men att ta sig tid att se människan bakom hemlösheten tar tid . Att bygga ett förtroende och tillit är svårare än man kan tro . Vi får inte glömma att det är människor som samhället svikit otaliga gånger .

Även om min tanke är god så händer det ofta att de säger NEJ till mina försök till kontakt , ibland måste vi träffa samma person flera gånger på våra rundor innan de ens tar emot en kopp kaffe , men har de tagit emot kaffet så  brukar det gå bättre sedan .

Så när Sundsvalls tidning hörde av sig till mig och ställde frågan om de fick skriva om oss och vad vi gör ,så ska ni veta att det  INTE var självklart att bara svara JA !

Jag och min man funderade hit och dit ,så tillslut ringde vi upp :

– Om ni ska skriva om det vi gör, så är det vi som bestämmer vad som skrivs ,för ni ska veta att det är människor vi träffar , människor med integritet som vi måste respektera ! Det är inte bara att följa med och ta fram kameran och knäppa massa kort ,det kan lika väl vara så att ni inte kan få ett foto på det vi gör ute på nätterna . Accepterar ni detta så är vi på !

Sagt och gjort följde STs fotograf oss under några nätter innan han fick ta bilder . Måste säga att ST gjorde ett fantastiskt reportrars 🙂

Vi får ofta frågan av folk om de får följa med på våra rundor ,tanken är att hitta folk som tänker lik värdigt som oss . Inte för att verka bättre än någon annan men för oss är just detta viktigt , att man månar om den personliga integriteten !

För även om man är hemlös och tacksamt tar emot en hjälpande hand så innebär det inte att man vill bli offentligt utpekad . Situationen är nog så jobbigt som det redan är !

Ibland tar vi foton på det vi gör ,men vi är alltid noga med att fråga först , om jag tänker använda något kort på offentliga sidor så frågar jag alltid om det är okej ! Att få använda namnet är en frågar vi också ställer, om det  är okej !

Nu vet jag att det finns grupper och människor som inte ställer frågan och bara tar för givet att det är okej att lämna ut dessa människor . Det får stå för dom ,men i det vi gör ,jag och min man så är den personliga integritet viktigast ! För det är människor vi träffar och inte några apor på ett zoo för allmän beskådning !

Att bedöva sig för att överleva !

Vi har nog alla sett dessa missbrukare som drar runt på stadens gator ,vi har sett dessa människor sitta på stadens bänkar , gapat och tagit stora klunkar ur sina burkar och flaskor . Har vi inte alla sett skytte trafiken på stadens toaletter. Fast vi väljer oftast att se bort ,undviker att se dessa människor för att inte tala om att vi allt för ofta går omvägar för att slippa komma för nära !

Även jag ha gått omvägar ,valt att titta bort ,skruvat på mig om jag blivit tilltalad av någon som varit påverkad .Som jag har skrivit tidigare så har jag dålig erfarenhet av missbruk ,min hjärna slår bakut av ljudet av en öl burk som öppnas ,av högljudda män som stinker alkohol .Så tanken på att utsätta mig själv för detta ,var skrämmande !

På våra natt rundor så träffar vi människor som på ena eller andra sättet bedövar sig för att orka .

– Jag förstår inte ,att ni kommer hit ,bjuder oss på kaffe och smörgåsar ,som att inte det vore nog ! Så sitter ni dessutom och lyssnar på en påtänd jävel !!

-Jag fattar inte att det finns människor som ni ! Hur kan ni tycka att det är okej ?

Ja vad svarar man på det :

Det är klart att jag vet att killen som jag nyss bjudit på kaffe dessutom är hög ,men vad har jag för rätt att komma där med mina värderingar och moraler !

Okej jag tycker inte om droger och andra berusnings medel , fast i det jag gör på nätterna handlar det om något annat , där får jag lämna  mina principer och lämna moral kärringen hemma . För hon platsar inte där !För på nattens rundor vill vi ge värme i form av kaffe eller ett par nya sockor ,ge medmänsklighet oavsett vem du är.

Våga se människan bakom den hemlöse , människan som kämpar för att överleva dagen ,människan bakom drogerna !

Toaletten!

Toalettens betydelse för en hemlös är större än vad vi tror . Toaletten är något som vi tar föregivet .Men för en hemlös kan det betyda värme  , att få värma sig och slippa kylan om så för en kort stund . Stadens toaletter har larm som tjuter om man blir kvar längre än utsatt tid ,larm som tjuter om man skulle röra sig efter utsatt tid . Allt för att slippa problemet med att stadens hemlösa söker skydd på toaletterna !

Ibland händer det att vi får frågan om fem kronor på våra natt vandringar , i början funderade vi varför just femkronor . Vad kan fem kronor göra för skillnad ?

Att ha en femkrona kan vara avgörande :

Att ha tillgång till värme och vatten

Att kunna göra sina behov och  slippa sitta bakom en soptunna på någon bakgård för uträtta sina behov ,använda sina sockor för att torka sig !

Så femkronor kan ge sånt som vi bara tar föregivet !

 

Har vi inte alla någon gång varit i behov av en toalett och inte haft denna femkrona ,vi har sprungit runt växlat och med lite tur hittat en toalett som varit öppen  . Vilken lycka att bara kunna gå in på toaletten utan att behöva en femkrona 🙂

Hur många gånger har vi inte stängt dörren utan att låta den stå öppen till nästa som kan vara i behov av en toalett ? Allt för många gånger .

Om man som hemlös är beredd att växla en tjugokronor sedel för en fem krona så inser man betydelsen av en toalett , en toalett som vi bara tar för givet !

Första natten

Så en dag efter mycket väntade på att de andra organisationerna skulle höra av sig fick jag nog .Just den här  kvällen var det kalt och snön hade kommit dagen före . Jag satt i mitt varma hem och kunde inte släppa tanken på dessa hemlösa som inte har någonstans att ta vägen .

Fan sa jag till mig själv att det ska vara så svårt att få folk att brygga lite kaffe och bre några smörgåsar ! Då bestämde jag mig att ikväll skulle jag åtminstonde görs slag i saken ,inte bara tänka tanken !Så  vi la barnen och sa till deras stora syster vad vi tänkte göra . Jag kan ärligt erkänna att jag började må illa ,tankarna for runt i huvudet på mig,pulsen ökade och jag började ångra mig ! Det var rädslan för det okända ,att inte veta vad man hade att förvänta sig . Det  var mina fördomar som gjorde sig påmind ! Min hjärna som  sparkade bakut ,minnen av dåliga relationer till män med missbruk . Skrämmande män som gapar och låter högt .

Hur skulle lilla jag fixa detta ?

Men sagt och gjort så bryggde vi en kanna kaffe och bredde några smörgåsar ,tog på oss kläderna och drog in mot staden .Jag hade en klump i magen under hela färden ,vi började på busstationen ,för varken jag eller Micke visste inte  vart man skulle hitta dessa hemlösa män och kvinnor . Men någonstans hade vi hört att de ibland höll till där ,men just ikväll var det tomt . Där stod vi och funderade på vad vi skulle göra ? Vi gick en sväng på stan ,men även stan var tom på folk denna natt !

Jaha tänkte jag ,så mycket var det med denna briljanta ide .

Så sa vi till varandra : vi tar och provar stationen . När vi klev innan för dörrarna på stationen möttes vi av en man , han hade  druckit på tok för mycket , luktade illa och var smutsig . Det satt några andra män där , de visade klart och tydligt att de inte var intresserade att prata med oss ! Den enda som var prat glad var fyllegubben , så vi satt oss ner pratade och bjöd på kaffe och smörgås . 

Soppköket

Vi har som de flesta andra sett den gula vagnen som står på Storgatan . Om man stannar upp så ser man att det står SOPPKÖK på den.Min första tanke var : Vilken underbar ide ,göra något för stadens utsatta grupper . Här kan man få ett mål mat eller fika så man  kan stilla hungern , samt en vänlig medmänniska som tar sig tid att lyssna .

Men som det mesta har det även en baksida ,en baksida som gör att tanken var god men hur tänkte  man sen ? Man har ställt upp detta soppkök för att fylla behovet dagtid mellan kl 10-15 måndag till fredag . Även Slinkin stänger på fredag eftermiddag och sen står man där .

Man har en hel helg framför sig ,en helg som vi med glädje ser framemot .Det är fredagsmys ,lördags gotta och slappar söndag ,men för de hemlösa så är helgen fyllda av ångest ,ångest över hur man ska överleva helgen ! Vilket i sin tur leder till att man bedövar sig ännu mer  för att slippa känna , Vi kan ha våra moralpinnar och säga att vi inte skulle göra och att de själv valt ,men då kan vi ställa oss frågan om man inte har någonstans att ta vägen och om hungern slet i kroppen ,så skulle vi nog alla bedöva oss själva och nog skulle vi göra det som krävdes för att över leva dagen !

Det sorgliga med detta är att idag är sista dagen som det serveras soppa i soppköket för i år ,ett soppkök som hade en tanke att sträcka ut en hand till dessa redan utsatta människor under december månad ,frågan är hur många av oss kommer att minnas att det en gång stod en gul vagn där på storgatan ?

Från tanke till handling!

Jag har alltid tänkt tanken som alla andra tänker . Tanken som stannar vid tanke ,att man borde göra något för de utsatta grupperna i samhället . Jag kan ärligt erkänna att jag vänt bort blick när jag sett dessa utsatta människor . Människor liksom du och jag ,människor som på något sätt hamnat snett i livet ,som samhället väljer att inte se. Jag har valt att vända bort blicken för att stilla mitt eget dåliga samvete , ett samvete som fyllts av att även om jag har det bättre, så vad kan lilla jag göra för dessa människor . Även min rädsla har hållit mig tillbaka , ett trångsynt förakt att dessa människor ska vara och är på ett speciellt sätt . Men så vid juletider händer något ,vi vaknar upp och startar insamlingar och vill ge en hjälpande hand . Då föddes min enkla idé : varför inte koka en termos kaffe och bre några smörgåsar och bjuda några hemlösa . Under de sena kvällar  då kylan och hungern gör sig påmind . Ge lite värme i kylan ,även om det bara är här och nu ! Jag vände mig till några organisationer och erbjöd mig att hjälpa till ,samt  mitt engagemang.

– vi hörs av till veckan ,var det svar jag fick .

Om vi säger så här: till veckan är fortfarande fem veckor senare  , man kan tycka vad man vill om detta. Men jag har lärt mig att ska man göra något så ska man inte tänka så mycket ,för då blir det oftast inget av tanken !   Så för tre veckor sedan fyllde jag och min man en termos med kaffe och brede några smörgåsar och drog ut på stadens gator.